ta den svåra vägen för att utvecklas

Det är så lätt att drömma. Det är så lätt att säga ”detta ska jag göra”. Men det är lika lätt att strunta i planerna, ditt mål och dina drömmar. Det är så lätt att ta den enkla vägen, den bekväma vägen. Det är SÅ lätt att säga ”nej” istället för ”ja”.

Snart tar jag stundenten och som ni redan vet vill jag ju verkligen ut i världen och se mig omkring. Jag tror på att man utvecklas som människa om man får se mycket. Jag tror att ens synvinklar vidgas och att ens sinne blir större. Men det är samtidigt jobbigt att ta tag i det. Orka skiljas ifrån vänner och familj, för att ta det stora och kanske jobbiga steget. För jobbigt blir det definitivt, till en början. När jag stack till Miami ville jag ställa in hela skiten veckan innan, för jag flippade ut. Nervositeten tog över. Men sedan var jag där och vips så ville jag aldrig hem. Det är svårt att föreställa sig hur det då blir om jag tänker dra iväg 1-2 år…

Men jag tror verkligen att det bästa är att planera. Då kan man inte dra sig ur på samma sätt. Då hinner man vara nervös, taggad och inställd på att man faktiskt SKA iväg. Så vill du göra något stort? Börja planera. För annars är det SÅ lätt att ta den enkla vägen. Ta jobbet i sin hemstad, istället för grannstaden.

Hur tycker ni, tror ni att man borde dra sig iväg ett tag och se sig om innan man börjar ”stadga” sig i sin hemstad? Jag röstar för att se andra kulturer, andra människor & snacka olika språk och lära sig förstå alla slags olika personligheter.