Varför ska livet vara präglat med så jävla mycket känslor hela tiden. Kanske för att jag är en känslomänniska som inte bara kan stänga av. Det går inte. Det hade vart så fruktansvärt skönt att ibland bara kunna stänga av. Kunna le, fast man vill ligga i sin säng och gråta. Men ibland är det som att kroppen inte orkar, inte min kropp, inte just nu. Jag vill bara ligga här. Det känns som att min ork har försvunnit. Ibland känns det som en pers att ens ta upp telefonen och ringa en vän. Hela min blogg har blivit min känslomässiga dagbok de senaste. Jag gillar att skriva av mig. Det känns skönt. Idag har jag vart med Johanna i alla fall och släppte av henne på centralen förut. Sedan åkte jag förbi Klara för att sedan åka hem till Harald. Vi pratade lite och så. Nu är jag hemma med pastasallad och ska kolla serier resten av kvällen. Avslappnande. Denna bild ger mig fan alltid HOPP. För shit vad lycklig jag var här. <3
