Jag kan knappt förstå att vi reser till Tulum imorgon. Mitt liv går i tiotusen kilometer i timmen för stunden känns det som. Inte alls bra med tanke på mitt förflutna. Denna resa kommer helt rätt i tiden, för att jag ska kunna stanna upp och andas. Jag längtar så innerligt tills vår lägenhet är klar och vi har ett tryggt hem att landa i igen. Att jobba hemifrån är det bästa jag vet, men det funkar inte riktigt när vi bor här hos våra kompisar på Lidingö. Mest med tanke på att jag ofta har möten under dagarna och vi har bara en bil. Så måste åka med Max till stan på morgonen annars blir det kommunalt. Men idag var han fin och lät mig jobba hemifrån på förmiddagen, sen hämtade han upp mig här efter lunch. Men min kropp klarar typ inte av att vara på språng hela dagarna. Inte för många dagar i rad. Man får verkligen ändra sitt liv efter en utmattning. Och sedan påminna sig konstant om att man är skör, för alltid efter. Nåväl. Jag har packat klart allt nu och sitter med min mail. Vill ha prick noll saker att tänka på imorgon när vi sätter oss på planet. Får se hur det går, haha. Hoppas ni mår bra i alla fall - ska försöka uppdatera er i Tulum, beroende på hur nätet är.
