Tänk att jag en gång varit så oerfaren och okunnig. Tänk att jag en gång varit sådär liten och sådär jobbig, som man var. Tänk att alla någon gång går igenom puberteten & lille jag, gick igenom en trotsfas samtidigt. Vilken kombination… Kom ihåg när jag vägrade att ha på mig långa linnen när jag hade legging. Det var linne, sidenband i magen & ett par leggins. Haha, mamma och pappa blev lika arga varje gång jag gick ner till frukostbordet ”naken”. Många gräl gick vi igenom och det var ganska många gånger jag sa att jag hatade dem. Jag gillade att göra saker de inte ville att jag skulle göra, men vem triggas inte av sånt? Inte för att jag gjorde så mycket galenskaper men komihåg när man ville ta hål i naveln. Oacceptabelt enligt mina föräldrar, självklart går jag och fixar det på min egna hand. Ganska arga miner när dem fick reda på det och sa ”elin vi hade tänkt tillåta dig att göra detta, nu är vi vääääldigt besvikna”. Haha älskade ju alltid mina föräldrar men vem hade inte sin lilla fas? Saknar tiderna, det gör jag. Jag saknar stunerna då allt var så spontant, då man var riktigt dålig i skolan & inte insåg det (haha, matten och engelskan asså…). Kom ihåg den dagen då jag och Louise skolkade en lektion, tyckte vi var superduper busiga och vi åkte till bryggan och bara myste. Vi satt där och typ prata. Varför gör man aldrig sånt längre? Bara spontantar sig och gör något mysigt. Nu är jag alldels för planerad och välorganiserad men antar att det ingår när man växer upp. xoxo
