Visst snackad det mycket och t.ex. svält i andra länder, barnslaveri, slaveri, föräldralösa barn och framförallt att barn i drabbade länder inte har möjlighet att få gå i skolan. Och visst är detta hemskt, det tycker jag verkligen. Men jag tycker också att det börjar bli för mycket när man i princip inte FÅR klaga över något i sverige längre, för andra har de såpass mycket värre. Men hallå, jag är uppvuxen i sverige och inte i afrika, omständigheterna är annorlunda. Låt mig klaga över saker jag tycker är jobbiga, såsom regn, plask, kyla och mitt fula rum. Låt mig låt mig låt mig. Jag är uppfödd här och jag jämför mina problem med hur det skulle vara om dom inte fanns. Vi får klaga, men inte över våra egna liv, vi får klaga över våra drabbade länder runt omkring i världen. Varför fan måste det alltid vara så? Mina problem är problem för MIG, eftersom att jag är uppfostrande under andra omständigheter. Om jag skulle drabbas utav cancer, självklart skulle jag förändras som person och samtidigt inte klaga över att mina toppar är slitna. Men jag är jag och jag orkar inte få kommentaren ”klaga inte över skolan, vissa får inte ens gå där. klaga inte över ditt hår, vissa har inget, klaga inte över att maten är äcklig för barn dör i andra länder av svält” jag spyr på det snacket snart. Snälla världen. Låt mig få klaga ibland, utan att få ”ångest”. Mina problem, är problem för MIG.
