Jag skrev detta på min Instagram för ett par dagar sedan och publicerar det här också för er som inte läst. Hej på er. Det är många av er som krävt en förklaring till varför jag åkte till Verbier i förra veckan. Det är tydligen också min skyldighet till att bemöta det hat och de hot jag fått. Vart ska jag börja? Här kommer liten del av allt: Att jag aldrig mer förtjänar att komma tillbaka till Sverige, att jag är en smittospridare och anledning till att gamla människor dör. Att jag är så äckligt självcentrerad och egoistisk. Ja, tydligen ”förtjänar” jag allt detta. Trots att jag inte känner några symtom och att jag levt så försiktigt det bara går de senaste dagarna. Så anledningen till varför jag stängt ner mina kommentarsfält är för att det inte har gått att bemöta kommentarerna jag fått. Jag hoppas att det är er rädsla som talar, men tyvärr tror jag inte det. Jag tror att många av er mår bra av att trycka ner andra människor. Ni skrev att ni önskade att det var personer som jag som dör av Corona. Istället för att vända er ilska mot mig, gör det mot det svenska samhället som inte tagit Corona på allvar förens nu. Jag åkte till ett land UD inte avrådde en att åka från. På ett dygn ändrades allt. Om inte ens Sveriges myndighet/regering kunnat förutspå vad som skulle hända - hur kan ni då kräva det av mig? Jag har varit rädd, precis som du. Jag är rädd. Jag har sovit oroligt varje natt och varit rädd över att inte kunnat åka hem. Har velat spola tillbaka tiden och ändrat mitt beslut till att åka hit. Men det enda jag har kunnat göra är att leva så försiktig jag bara kunnat här. Vart jag vill komma är att jag också kan ta fel beslut. Och kanske ska jag få ”räkna” med att få det påpekat. Men kanske inte med den mängden hot och hat jag fått. Trots corona-situationen så hade vi en himla fin resa. Vi åkte med ett gäng vänner och fick 2 dagars skidåkning, innan liftarna stängde ner. Vi hängde mycket i lägenheten, drack vin och spelade massa spel. Sedan åt vi ute på restauranger och promenerade i vackra Verbier. Hoppas på att vi kan återvända nästa år igen och att då corona har försvunnit helt... Vi kom hem i måndags och sedan dess har vi bara fixat i vår fina lägenhet. Vi har vart hemma och städat, packat upp och försökt få lite organisation. Byggarna har fått ledigt denna vecka så att vi kan garantera att vi inte fått corona själva. Än så länge mår både jag och Max bra, får hoppas på att det inte ändrar sig. Det känns som att man går runt i en konstant oro att få corona. Jag som lider av hypokondri känner ju efter konstant... Vet inte om jag inbillar mig eller om det är på riktigt. Vi har försökt beställa hem mat minst en gång om dagen för att stötta restaurangbranschen. Det gör verkligen ont i mig av att samhället mår så fruktansvärt dåligt av detta. Att företag går på knäna, för att överleva. Så, om du har ekonomi till det, beställ hem mat! Jag är så kär i vår lägenhet. Jag vet att vi kommer trivas så himla bra här. Den är 90 kvm och har en öppen spis. Det känns så lyxigt att bo så stort. Man slipper gå på varandra hela tiden och kan få egentid, trots att man är under samma tak. Idag är det fredag och fixandet fortsätter. Jag har spelat in en vlogg under hela veckan som jag ska skicka till min klippare under dagen. Så ni lär få en vlogg att kolla på, på söndag. Stor kram på er och hoppas ni mår bra, trots omständigheterna.
