Igår eftermiddag stod jag i köket och lagade mat. Pappa tog mig till soffan och sa något som gjorde att jag kom i chock. Detta är inte sant, detta kan inte hända, detta händer bara på film, detta är overkligt. Tårarna rann och huvudet var (och förblir) i chock. Tankarna gick direkt till familjen som förlorat sin son. Sin bror. Sin Erik. Har ni några sommarvänner? På mitt sommarställe har man växt upp med några få vänner, några få familjer. Det är inte stort. Det blir ett intimt umgänge för att på sommaren är man nära varandra, hela tiden. Vi har känt Erik och hans familj i många år nu och jag gillar de alla så mycket. Så mycket. Fina Johanna, hans syster, har ni säkert läst om i bloggen tidigare. Vi umgås mycket på somrarna och hon är den jag känner bäst på landet. Detta är så overkligt. Orättvist. Det går inte att greppa och tankarna går till fina familjen. Ingen är värd denna sorg, speciellt inte Johanna och hennes familj. Erik dog i en lavinolycka i Verbier i måndags. Lavinen tog honom och hans liv gick inte att rädda. Erik var och är extremt omtyckt bland alla. Den trevligaste killen man kan tänka sig. Jag är så glad att jag fick chansen att lära känna honom. Det finns många fina minnen som jag håller varmt om hjärtat. Alla gånger vi på landet umgåtts tillsammans. Som i somras på 50 års festen då vi blandade drinkar och utmanade varandra att dricka upp. Alla gånger det spelats kort. Alla gånger killarna busat med oss tjejer. Alla gånger det badats vid bryggan. Alla gånger familjerna ätit middagar tillsammans. Overkligt är det att ens skriva detta. Inte Erik. Det är Inte rättvist. Döden ska inte drabba någon på 20 år som har hela livet framför sig. Jag lider för familjen och för Johanna. Min bror som kände honom väldigt väl. För de anhöriga. För att inget kommer bli det samma igen. Men minnerna kommer alltid finnas kvar. Det är inte värt att intala sig själv att allt har en mening längre. För det går inte att tro på. Kanske om ett par månader, ett par år, men inte nu. Just nu är detta bara en mardröm som man inte tror finns på riktigt. Vila i frid Erik!
