Hej vänner, satt och kollade igenom min blogg och hittade detta gamla blogginlägg. Det är så jäkla jäkla bra och peppande. Precis vad jag behövde läsa just nu. Man har hört att en optimist klarar sig bättre än en pessimist. För vad mår man bäst av, att vara positiv eller negativ? Skratta istället för att gråta? Tänka att "allt har en mening" istället för att tänka "allt drabbar mig", vad mår man egentligen bäst av? Det blir ganska självklart att optimisten lever lyckligare än pessimisten. Hänger ni med? Jag hittade detta inlägget på Blondinbellas blogg som refererat till denna blogg. Jag tänkte dela med mig för att det var så sjukt inspirerande. "Varje dag får du tio tusen nya hjärnceller. Dessa delar sig i sin tur i två. Den ena av dessa två blir en dottercell som fortsätter delningen till nästa dag. Den andra beger sig till den plats där den bäst behövs - den blir den hjärncell vår aktivitet kräver. Detta innebär, att om du går och oroar dig, ältar eller klagar på något programmerar du din nya potential till att stärka detta beteende. Om du pluggar, tränar dig på något nytt eller är nyfiken på något blir din potentiella nya hjärncell en byggsten i den nya processen. Det du fokuserar på blir därmed inte bara din verklighet - det blir även din styrka. Är du fysiskt aktiv ökar du förmågan till att skapa nya nervbanor, nya tankar och nya kopplingar. Du smörjer systemet och hjälper dig själv att utvecklas. Varje dag formar du din hjärna, och därmed också ditt mående och din verklighet. [...] Jantelagen måste skrotas. Att må bra handlar inte om att må mindre dåligt. man blir tex inte lycklig av så kallade lyckopiller - bara mindre olycklig. Välmående, lycka och mental styrka bottnar i att vi får växa med uppgifter och göra skillnad. Att få slipa på våra förmågor och prestera/ bidra, lite bättre för varje dag." VI är inte våra prestationer", heter det. Men på sätt och vis är vi det. "Alla har ett värde oavsett vad vi uträttar". Så kan man säga, och det är svårt att säga emot. Men människor som hindras att utvecklas, inte blir sedda för de unika talanger de har och inte törs engagera sig i sitt eget liv - känner sig tomma. Och enda botemedlet är att öka grunden för stolthet, öppna upp för energi och engagemang och faktiskt respektera att de där tio tusen nya hjärncellerna kan bygga underverk. Varje dag." Alltså hur bra? Detta gör mig taggad till att vilja må 100 % bra <3
