Nu är jag inne i 3:e och sista trimestern av graviditeten. Tiden har gått så snabbt men samtidigt känns det som en evighet sedan jag plussade på stickan i april. Idag gick jag in i vecka 31 och det är bara 9 ynka veckor tills vi får träffa vår bebis. Om hen kommer på BF 22:e december dvs. Max sa igår att "nu är vi redo för dig bebis" och jag kan inget annat än att hålla med. Vi längtar och drömmer oss bort till december. Jag tycker det känns så naturligt att vi ska få ett barn? Samtidigt som det är något helt nytt. Jag monterade upp bebissängen förra veckan för att få bort lite kartonger och har även gjort en beställning med lite mer babykläder. Det blir nog dock att skicka tillbaks hälften, då jag spårade ur en aning. Det är svårt det där med att möta stressen man får ibland av att man inte har någonting - till att i nästa sekund landa i att det är okej att faktiskt inte ha allt innan barnet har kommit. Man känner att magen växer i snabb takt just nu och kroppen börjar att kännas tung & en aning otymplig. Nätterna är värst då jag får ont av att ligga i samma position för länge. Jag har även fått smärta i mina fingrar (dock haft det sedan vecka 15 men nu är det en ny nivå). Det är som att fingrarna blir helt stela och de knappt går att böja. Händerna domnar bort hela tiden också. Tydligen kallas det karpaltunnelsyndrom och skenor under natten ska hjälpa med smärtan. Så det blir veckans "to do", att införskaffa sig det.Någon annan gravid i 3:e trimetern här? Hur mår ni?
