Från att jag plussade på stickan har jag skrivit av mig om min graviditet i mina anteckningar. Allt från första känslan när jag plussade till jobbigare dagar. Jag har ju lovat att dela med mig av detta så här får ni några korta delar från varje vecka mellan 5-16. Vecka 5: 19 april, 2024Idag plussade jag på stickan. Det stod klart och tydligt. Gravid, fast på spanska då. Embarazada. Sedan kom det upp, 2-3 veckor. Herregud. Är det nu det händer? Jag är gravid? Nu får vi bara se så att allt går vägen. Om det inte gör det, så är det inte menat. Men hoppas såklart att detta blir vårt lilla Mallorca-mirakel. En oväntad och underbar liten julklapp ❤️ En dag jag aldrig kommer att glömma. Dagen jag plussade på stickan. För första gången i mitt liv. Vecka 6:Jag har börjat övertänka lite. Att jag kanske inte är gravid längre? Jag mår ju varken illa eller upplever den där förlamande tröttheten man hört om? Men sedan tänker jag efter och jo, visst har jag symtom. Men det är inte speciellt jobbiga symtom. Jag har ont i brösten. Kissar på natten. Dofter känns starka och äckliga. Många röker här i Spanien och jag tål inte doften av cigg. Det känns som att jag ska kvävas när det kommer ett rökmoln från personen som promenerar framför mig. Vecka 7:Det känns som att detta är lite på låtsas och man vågar inte riktigt vara glad ännu. Det känns fortfarande overkligt och som en chock om jag ska vara ärlig. Jag vill låtsas lite som ingenting nu i början. Det känns för långt bort att ta in det ännu? Jag ska ju vara gravid i 9 månader men det känns inte som att jag är gravid ännu. Men lite gravid-tecken har jag ändå. Mina bröstvårtor gör ont. De är helt ömma. Sedan är brösten lite svullna men inte så farligt. Min mage är svullen men det är jag relativt van med, med tanke på att jag har IBS. Sedan känns det lite som att jag har en molande mensvärk, som kommer & går. Vecka 8:Igår var vi på ett ultraljud och vi fick se bebisens hjärta slå. Hur ska man kunna ta in att det växer något inom mig? Det känns helt overkligt. Men samtidigt som det mest självklara. Jag känner mig trygg och lugn. Max stöd är fint att få uppleva. Att han verkligen är redo för detta. Han bemöter mig och är väldigt mån om att jag mår bra. Han kommer bli en fantastisk pappa, det vet jag. Vecka 9:Har typ inte fått gjort något jobb alls. Har haft grov motivationsbrist. Vet liksom inte vad jag ska dela med mig av när det enda jag tänker på är att jag är gravid. Men samtidigt känner jag 0% lust att berätta för någon. Jag har känt mig allmänt rastlös också? Har tränat 6 ggr denna vecka pga att jag är uttråkad. Vecka 10:Jag har börjat få hjärtklappning och svettningar på natten. Min extrema hunger håller i sig och ger mig faktiskt lite panik. Jag kan äta en rejäl middag och en timme senare skriker min mage. Det kommer plötsligt och om jag inte får i mig mat inom 10 minuter så blir det panik. Jag blir helt svimfärdig då. Vecka 11:I måndags hade jag tid för ultraljud igen & jag träffade min läkare (gynekolog) för första gången här i Palma. Hon kommer att följa med mig under hela graviditeten & förlösa barnet när det är dags. Jag fick se bebisen & den var fin och frisk. Jag fick bekräftat att beräknad förlossning är den 22:e december. I onsdags åkte jag till Sverige för att spendera några dagar i Stockholm. Jag har berättat för mina närmsta nu och det börjar att kännas lite mer verkligt. Har verkligen börjat längta tills magen syns lite mer. Vecka 12:Jag är så tacksam över att det är just Max som är pappa till mitt blivande barn. Han sa till mig ”det känns som att jag aldrig har varit så kär i dig som nu”. Och jag känner detsamma 🥹 Känns som att vi lever i en lycklig bubbla. Vi går bara runt och är helt överlyckliga & allt är mysigt just nu. Barnet är lika stor som en lime & det känsligaste stadiet i graviditet är nu över.Vecka 13:Denna vecka har jag gjort mitt KUB-test. WIHO!!!! Det var så coolt att få göra ultraljudet utanpå magen för första gången. Jag blev väldigt rörd. Satt med gråten i halsen. Bebisen hoppade runt där i magen😭 Det blev så otroligt verkligt att få se den lilla perfekta människan där inne. Allt såg fint ut. På måndag kommer min läkare att gå igenom KUB resultatet med oss. Jag har dock redan fått den på mail och om jag tolkar den rätt så fick vi ca 1/19700. Vilket är sådan lättnad. Vecka 14:Denna vecka har jag firat midsommar här på Mallorca. En helt fantastisk nykter midsommar (!). Perks av att vara gravid: Kunna gå och lägga sig vid 23 utan att behöva ha någon anledning? Och helt utan skam? ÄLSKAR det! Jag brukar ju ofta vilja lägga mig först men brukar ofta få smyga iväg eller dra ngn vit lögn om huvudvärk. Vecka 15:Jag har haft någon slags huvudvärk de senaste dagarna. Jag blir svimfärdig lätt och när jag tittar mig omkring går allt i slowmotion. Haft det så i två dagar. Idag kändes det dock tufft när det kom och jag bröt ihop på köksgolvet. Tårarna kunde inte sluta rinna. Det var som att alla känslor satt utanpå. Vilken befrielse det är att gråta ut ibland. Ringde min syster och grät samtidigt som jag skrattade. Jag undrar vad som händer med mig just nu😅 mycket hormoner helt klart… Saknar Max som är bortrest på jobb. Seperationsångesten från sin partner när man är gravid är next level. Vecka 16:Denna vecka har jag varit gravid i 110 dagar! Sitter i skrivandes stund på flyget till Göteborg och är helt pirrig i kroppen. Äntligen börjar sommaren i Sverige. Selma ligger och sover vid mina fötter och bebisen får flyga för första gången. Jag har denna vecka börjat släppa tanken av att min kropp förändras så drastiskt. Jag vägrar faktiskt låta det förstöra min graviditet, tanken av att gå upp "för mycket" i vikt. Kroppen kommer att lägga på sig det sen vill lägga på sig. Jag får helt enkelt spänna fast mig och luta mig tillbaks.
