Nu är min lilla Selma 9 månader gammal och jag har haft henne i över 7 månader. Det är galet vad tiden går snabbt men samtidigt känns det som att jag har alltid har haft henne. Nu tänkte jag göra en liten uppdatering i alla fall - vilka hinder jag mött på, hur hon har utvecklats och vad man ska tänka på osv. + En bästa vän vid min sidaJag grät för första gången på flera år häromveckan. Jag gråter aldrig längre och det var som att när väl första tåren kom så släpptes min "spärr". Selma följde med mig in på toan som alltid. Jag satte mig på golvet och lutade huvudet mot väggen samtidigt som mina tårar bokstavligt talat sprutade. Hon kom närmre och närmre och sedan ställde hon sig på baktassarna och la framtassarna på mina axlar. Sedan la hon sitt lilla huvud mellan min kind och axel. Tror ni jag började gråta ännu mer då? Hon kramade mig och hon förstod mig. Det där är verkligen Selma. Hon är min bästa vän som alltid finns vid min sida. + Jag vill inte ha barn ännu!!!Jag har under flera års längtat efter att bli mamma. Det är väl den biologiska klockan i en. Men efter att jag blev mamma åt Selma så har det totalt vänt. Jag har insett att jag inte alls är redo för att inta mamma-rollen, ännu. Hund är nog det bästa preventivmedlet, haha. - Hon har börjat löpa...Nu har den lilla börjat löpa och jag kan säga er att hon gått mig nerverna en och annan gång. En hund löper i typ 3-4 veckor? Det är SJUKT länge. Sedan får jag ju panik på henne när hon ska dofta på allt utomhus... I princip omöjligt att gå en promenad med henne. Längtar till det är över. + Hon är lätt att ha med sigJag tar med mig Selma i princip överallt och jag tycker inte det är speciellt jobbigt. Hon är relativt lydig nu och klagar aldrig. Stockholm är också en rätt så hundanpassad stad. + Världens tystaste hundSom rubriken lyder, Selma är den tystaste hunden alive. Så glad att jag inte fick en skällig hund. + Hon kan vara hemma självTiden i början är väldigt bindande med tanke på att man inte kan lämna hunden själv. Hur går man och handlar mat liksom? Det var ju ett ständigt meck. Nu kan hon vara själv i princip hur länge som helst, men jag lämnar henne max 4-5h. Dock sker det väldigt sällan. Men någon timme varje dag är hon själv i alla fall.- Ingen hundpassare i Stockholm (bindande)Jag har massa kompisar som kan passa Selma någon dag eller så. Men jag har ingen direkt som kan passa henne under en längre tid. Om man ska bort 1-2 veckor typ. Innan passade Ellinor Selma men nu har ju dem skaffat en egen hund. Det kommer ju funka bättre när Bruno är lite äldre, men det är rätt krävande att ha två hundar hemma under en längre tid. I sommar när vi ska resa bort kommer jag åka till Göteborg och lämna Selma till mina föräldrar. Men jobbigt att inte ha någon i Stockholm. + EgenföretagareAtt vara egenföretagare och ha hund är det bästa ever. För om jag vill kan jag gå ut och leka med henne 1 timme på lunchen. Om jag ska iväg på ett möte kan jag lämna henne själv 1-2 timmar. Innan jag skaffade Selma hörde jag om någon som lämnat bort sin 8 månaders gamla hund, för hon tyckte det var för jobbigt. Det var inte som hon tänkt sig. Det är som att jag skulle lämna bort Selma nu. Jag gick och tänkte på det häromdagen och jag gick verkligen sönder inombords, av bara tanken. Visst är vissa dagar jobbigare och det är bindande för man kan inte resa på samma vis - men jag hade aldrig kunnat leva utan Selma. Hon är verkligen mitt barn och hon är MITT ansvar. En hund får en att växa upp för man tar ett helt nytt ansvar. Hon får mig att tänka på mig själv och min hälsa, före en ohälsosam livsstil där fest bla. ingår. Hon får mig att vilja vara den bästa versionen av mig själv, hur töntigt det än låter. Det är svårt att beskriva hur mycket glädje en hund ger en. Alltså, Selma kan få mig att gapskratta. Hon har så sjukt mycket personlighet och jag har aldrig stött på någon som inte gillar henne. Hon är varsam mot barn, snäll, lyssnar och är ett A-barn. Om något skulle hända henne vet jag inte vad jag skulle göra.
