Jag längtar tills jag en dag flyttar in med den jag älskar. I helgen fick jag testa på att leva det där livet, det var lika fantastiskt som jag trodde att det skulle vara. Den största oron i mig idag är att behöva sova själv om natten. Att behöva släcka lampan och ligga själv bland täcken och kuddar. Att inte kunna somna. När jag har honom bredvid mig sover jag tryggare och säkrare. Jag älskar även känslan av att uppleva allt tillsammans. Att få leva galet och gå hem barfota, hand i hand klockan sex på morgonen en söndagsmorgon. Att få ligga kvar i sängen på morgonen när han går upp och gör kaffe. Att kunna småprata om allt och inget, och veta att jag behöver inte stressa iväg till något. Jag behöver inte åka hem för att äta. Jag ska ju äta här, här med dig. Jag blir varm av tanken att man kan gå till sitt jobb och man kan vara med sina vänner. Men i slutet av dagen så möts man i vilket fall, i varandras armar. I sitt gemensamma hem. Som man gjort till ett hem i sin egen smak. Jag längtar tills den dagen når mig =) Då jag känner mig redo för det.
