Ni vet när man ibland går runt och bygger upp en irritation, man har ingen anledning att vara sura på varandra men det finns bara en frustration av att man ses så sällan och att man saknar varandra så att det gör ont. Sådan irritation får jag ibland. Jag brukar trycka undan känslan, för jag vill bara njuta när vi ses. Bara leva i nuet och vara glad hela tiden. Men tillslut spricker bubblan och skrik, slag, gråt och arga ord läcker ut. Ja, lite så blev det för oss igår. Men efter vi bråkat för någon konstig anledning som jag knappt kommer ihåg (irritationen behövde komma ut på något sätt), så kände jag mig lättad. Det var som att luften rann ur mig och vi kunde börja på ett nytt blankt blad. Det var så befriande. Jag älskar honom över hela mitt hjärta men ibland vill man ju bara slåss och skrika för att få ur ilska. För vet ni vad? Ibland är det okej att vara arg för ingen större anledning - bestäm dig bara för att få bort den ilskan genom att hantera situationen. Gå aldrig runt en längre tid och var arg och ledsen, det kommer bara göra allting ännu jobbigare för dig. Så skrik, brottas och gråt men efter det möts då i en famn och somnade tätt intill varandra. Den känslan av att vara enade igen är alltid magisk.
