<p style="text-align: center; "> <br /><em>Fin bild ifrån min morgonpromenad.</em></p> <p style="text-align: center; ">Kära tisdag. En dag som jag vanligtvis kan njuta av, men som jag för tillfället bara vill ska flyga iväg. Jag vill ha onsdag. Kunna springa mot dig och äntligen få känna dig igen. Känna dig mot mig, i en varm, kärleksfull kram. Kyss. Det är svårt att inse att imorgon kommer du äntligen hem. Jag vill inte utstå en sådan period igen, en period utan H. Jag vill inte göra någonting egentligen, för jag vill bara vara hemma med honom. Jag har alltid tänkt att man ska släppa sin partner ur tyglarna emellanåt, låta partnern leva ut sina drömmar. Jag tror fortfarande på det, annars kommer man bara bli irriterad och ta ut den irritationen över varandra. Men samtidigt är det för jävligt. Tråkigt. Livlöst, till och med vissa dagar, för allt bara känns hopplöst. Sorligt. Utan mening. </p> <p style="text-align: center; ">Man kan aldrig lära sig att vara ifrån sin kära en längre tid. Jag tror i alla fall inte det. För när man står någon så nära som jag gör min pojkvän, blir det mesta bara jobbigt utan varandra. Jag har njutit av perioden då jag bara fått ha mig själv att ta hand om, att hitta tillbaks till mig själv. Fått bekräftat att jag kan fan klara mig själv. Jag är en egen person också. Men vet ni vad? Nu får det vara nog. Jag vill ha min prins här vid mig. Jag vill ha hans glädje, jag vill ge han glädje, jag vill klia honom på ryggen, göra honom irriterad genom att pilla alldeles för mycket i hans hår. Jag vill köra gladiatorerna i hans säng och tävla om vem som kan få ner den andra först på golvet. Jag vill spendera kvällarna i hans famn med en halvtaskig film framför oss. Hångla bort halva filmen och sedan somna i varandras armar. Jag vill kunna sova på nätterna, vakna ur mina mardrömmar men samtidigt kunna somna om snabbt igen för han finns där för att trösta mig. Jag vill hålla handen, herregud vad jag vill hålla handen. Visa att denna kille är MIN, så de så! </p> <p style="text-align: center; ">Jag kommer ihåg när jag la upp min video när Harald skulle åka. Den är upplagd på min videofyme och innehållet är på honom mest i pricnip, men den är sorglig. Fick sms och kommentarer av mina vänner att de börjat gråta när de kollade på filmen. Jag kan erkänna att jag grät floder när jag gjorde den. Han, min kille, han skulle ju åka ifrån mig. Lämna mig.</p> <p style="text-align: center; "><strong>Imorgon är han hemma i alla fall och ingen är gladare än mig. </strong></p> <p style="text-align: center; ">
