<p style="text-align: justify; ">Igår natt när min pojkvän kom hem till mig, kröp ner sängen och pussade mig så insåg jag hur lyckligt lottad jag är. Har en sån fin som bryr sig om mig. Vi pratade lite om att han snart ska iväg. Jag är rädd för det. Inte rädd för att jag tror att han ska träffa någon annan eller för att våra känslor ska svalna. Utan är rädd för hur ont det kommer göra i mig. Jag försöker förbereda mig men jag tror inte att det går. Får ta det hela som det kommer, och smärtfritt kommer det inte att vara.</p> <p style="text-align: justify; ">Jag är rädd för framtiden. Vi båda är två personer som vill ut i världen men åt olika håll. Just nu tror jag på föralltid och jag försöker sätta mig in i Blair & Chucks tänkande. De säger hela tiden att de ska vänta på varandra och det tycker jag är något fint. Att man vet att man alltid kommer att dras till varandra igen. Oavsett hur lång tid man är ifrån varandra. Det kanske är så, att man måste få iordning på sitt egna liv innan man kan planera ett tillsammans. </p> <p style="text-align: justify; ">För tillfället tar vi dagen som den kommer och det funkar bra. Men detta är första gången jag är riktigt rädd för framtiden. Jag vill inte begränsa hans eller mitt liv och det är viktigt att tänka så. Ingen vill bli gammal med tanken att det eller det hade jag velat göra när jag var ung.</p> <p style="text-align: justify; ">Jag tror på föralltid och hoppas att det förblir så. Vi är unga, kära & ah, kanske lite optimistiska. Men helt seriöst, jag ser inget negativt i det.</p> <p style="text-align: justify; "> </p>
