Att vara först, det är alltid något speciellt med det. Att få vara den första någon hör av sig till när det hänt något roligt. Att få vara den första som får veta den där stora hemligheten av kompisen. Att få komma först i en springtävling. Men tänk att få vara den första kärleken för någon. Att få vara den enda kärleken för någon. Första kärleken, det är något unikt med det. För hur långt man än kommer i livet. Vart man är kommer i livet. Kommer för alltid man komma ihåg den första som fick röra ens hjärta. Jag kommer i alla fall alltid att göra det. Att vara kär första gången kan vara i någon som inte är kär tillbaks, det kan vara med någon man varit tillsammans med länge eller med en som man lever med föralltid. En första kärlek är unik och olik från person till person. Jag var ung. Jag älskade honom inte, för det visste jag knappt vad det innebar, men jag var så kär att mitt hjärta dunkade tusen slag när vi pratade. Han gjorde mig nervös och fjärilarna i magen gjorde att jag inte kunde äta. Ni vet den känslan. Sedan blev jag olyckligt kär och glömde honom tillslut. Första kärleken är endast ett kapitel i en bok medan den bestående kärleken är bokens glöd. Ungefär så tänker jag. Han var ett kapitel i mitt liv men inte mer än så. Så är du kär för första gången betyder det inte att han föralltid måste vara din kärlek. Kärlek kommer, går och dör ut. Ibland stannar känslan då gäller det att ta vara på den. Men kärlek ska vara ömsesidigt för annars är det inte roligt. Olycklig kärlek gör ont och inte värd att hålla fast vid. Viktigt att tänka på i alla lägen, oavsett om det är din första kärlek eller inte. Ville bara dela med mig av första kärleken. Den är speciell. Lärorik.
