Vad i helvete gör man när bröstet bränner i kroppen och det känns som att hjärtat slits ur din kropp av olycklig saknad efter sin pojkvän som är tillfälligt borta? Vet du vad du ska göra? Du ska dra täcket över huvudet och säga "imorgon kommer det blir en bra dag". Tillåt dig själv att vara ledsen den kvällen. Ibland rinner vattnet i bägaren över och man orkar inte hålla alla känslor inne. Så gråt och ät nutella direkt ifrån burken. Sätt på en smärtsam kärleksfilm och läs igenom gamla sms. Ibland kan det vara andra saker i ditt liv som får dig att inse hur mycket du saknar honom. Prata med honom. Berätta om att din dag kanske vart tuff. Planera när ni ska ses. Planera vad ni ska göra när ni ses. Fyll din tid med saker att göra. Umgås med dina vänner. Smärtan av att vara ifrån varandra kan triggas upp och bli större än vad den borde vara ibland. Ibland lider man, lite för mycket, lite i onödan. För vet du vad? Ni har varandra. Ni är kära i varandra. Ni älskar fan varandra. Tid är bara ett litet hinder och kärleken emellan er är den mäktigaste som finns. Om du saknar så att hjärtat svider. Låt det gå några dagar. Men sedan kommer det vända, jag lovar dig. Sedan kommer du börja känna den där kittlande och lyckofyllda saknaden. En saknad som bara säger "jag saknar dig och mitt liv är bättre när du är i det". Istället för den där desperata saknaden som säger "jag kan inte leva utan dig". För du kan leva utan honom, du måste förstå det. Men ditt liv kanske bli gladare med honom i. Han kanske ger ditt liv den där extra kryddan. Så gråt om du saknar. Men bestäm dig sedan för att den saknaden är något positivt. Något som betyder mycket. Se saknaden som något positivt
