<p style="text-align: center; "> <br /> <br /> </p> <p style="text-align: center; ">18 år och övertygad om att kärlek är det finaste livet har att erbjuda. Att kunna vakna upp på morgonen och se <em>han</em> ligga där bredvid mig. Känna naken hud, höra <em>hans</em> lugna andetag, skåda <em>hans</em> rufsiga hår och <em>hans </em>extremt gulliga putande läpp. Att kunna kyssa <span style=""> läpparna som tillhör honom och veta att </span><em>han</em><span style=""> är min, den tanken gör mig lika berörd varje gång. Det finns ingen i hela världen som kan få mig att brista ut i samma stora fjantiga leende, från ingenstans, som </span><em>han</em><span style=""> lyckas med. Ingen. Sedan att man ständigt känner sig behövd och älskad får en att bli säker på sig själv. Jag är viktig och jag betyder livet för någon annan. </span><em>Den bekräftelsen är det finaste för mig.</em></p> <p style="text-align: center; ">Men. Kärlek är en fet rubik för smärta. Hjärtesorg. Söndergråtna ögon och en hulkande kropp under ett täcke. Det ingår och det gör ont. Så jävla ont. Jag utsätter mig varje dag för att få mitt hjärta utdraget och stampat på. <em>Han </em>äger ju det och har makten. </p> <p style="text-align: center; ">Men vet du vad, tjejen som är rädd för kärlek? Jag väljer hellre lycka och risk för smärta än ett liv utan något av det.</p> <p style="text-align: center; "><em><strong>Du som inte vågar låta någon annan ha makt över ditt hjärta. Våga. Lyckan vinner.</strong></em></p> <p style="text-align: center; "> <p style="text-align: center; ">
