Jag köpte boken "Mjölk & Honung" häromdagen. Längesedan jag gick och köpte en bok men blev så glad när jag läste att den är översatt till svenska av Sandra Beijer, då jag älskar hennes texter. Det är Rapi Kaur som skrivit boken och den heter egentligen "Milk and Honey". Det är 189 sidor av poesi och den fick mig att börja gråta flera gånger. Jag plockade ut några av mina favorit-texter. Jag har bara läst 100 sidor ännu, vill inte rusa mig igenom den allt för snabbt. Det är så viktigt att bli hel innan man hittar någon tror jag. Jag vill känna mig 99% hel innan jag hittar den rätta. Han ska fylla den sista procenten (man kan aldrig vara hundra utan att vara kär tror jag...) och vi två ska fan ta över världen. Kärlek är det finaste som finns men om man inte är tillräckligt stark och älskar sig själv, så blir inte kärlek lika fint längre. Den blir destruktiv och man kommer alltid tro att man är beroende av någon annan. Jag tror att en anledning till varför så många lever i olyckliga förhållanden är för att man tror att man inte kan klara sig utan varandra, av praktiska skäl och separationsångest bland annat. Och att den personen är din största trygghet. Men kärlek är ju så mycket mer än trygghet. Kärlek ska kunna få dig att flyga! Kärlek är allt, när det är rätt. Till alla killar som alltid försökt och försöker tysta ner min röst. Jag kommer aldrig bli tyst. Jag kommer alltid stå på mig. Jag kommer alltid att stå upp för mig själv. Denna text är min absoluta favorit. När ska jag hitta dig som ser mig? Som ser allt jag är. Fan vad fint det där är. Jag träffade en kompis för ett par veckor sedan som precis fått pojkvän. De har flyttat ihop och allt det där. J ag frågade henne om hon var nykär och hon svarade "jag blir ju inte kär men vi har det så bra ihop". Så slog det mig. Är det jag som är galen? Hur kan jag tro på kärlek så mycket? Men det är väl för jag faktiskt har vart riktigt kär och jag vet att kärlek finns. Men jag vill bara säga till er alla som känner er som stenar inombords, för att ni har svårt att bli kära, håll ut. Det finns verkligen någon för alla bara man vågar öppna upp sitt lilla hjärta. Sedan kommer vi till det eviga spelet. Spelet som förstör oss alla. Vi håller kvar i vissa personer för man tror att det finns något bakom spelet. Men innerst inne vet man att det enda som gör mig intresserad, är att han är ointresserad. För om han väl visar intresse, då svalnar ditt. Spelet är ju kul, i viss mån. Men i många fall är det riktigt farligt. Det kan förstöra bilden av hur du ser på andra människor. Att leka med någons känslor är inte roligt i längden. Var rak ärlig och öppen, om du vill vara lycklig. Pappa sa till mig en gång "Elin, han var din första kärlek och det kommer alltid att betyda mycket. Men glöm inte, han är inte din största kärlek". Och denna text förtydligade det så fint. Jag har liksom bara vart riktigt kär 1 gång och det var under en lång tid. Men nu ska jag hitta min stora kärlek. Det får ta den tid det tar. Jag är ju inte stressad. Jag tar det som det kommer. Det sista jag vill göra är att stressa mig in i något, som sedan bara kommer dö ut om ett par år. Fin bok ändå. Ska hem och läsa resten sen <3
