Ena sekunden kan ”hata” dig mest i hela världen, nästa sekund älska dig mest i hela världen. Känslorna fladdrar åt olika håll hela tiden. Antar att det är så när man är kär. Allt är inte hela tiden perfekt och jag har många gånger gråtit mig till sömns för att jag är besviken & ledsen. Kärlek kan göra så ont och det är något jag hatar. Samtidigt har jag nu varit i ett förhållande i 14 månader och killen jag ibland ”hatar” – han är mitt allt. Han är den person som jag alltid tänker på, anpassar mig efter & skulle offra så mycket för. Han ger mig energi när jag är trött och även om jag vill slå av hans huvud ibland, får han mig att le. Mina känslor för denna killen är SÅ stora. Det är därför jag gråter så ofta och bryr mig överdrivet mycket. Det är svårt (!) att kontrollera känslorna, jag är dålig på det. Jag blir alltid sur för små saker, för att jag har så mycket känslor inom mig. Vart ska jag göra av dem? Ska jag verkligen behöva börja gråta och bråka för att bli av med en dos känslor? Kärlek är jobbigt ibland. Men samtidigt så enkel. Det är två personer som älskar varandra oavsett vad. Jag älskar han
