<div class="template has-area-type" data-type="0" data-index="1" data-ns-org-contentsize="760"> <div class="template-content" style="padding-top: 67.5%; width: 100%; "> <div class="area is-top" data-index="0" data-type="image" style="width: 100%; left: 0%; padding: 0.4082%; "> <div class="area-content" style=""> </div> </div> </div> </div> <div class="template has-area-type" data-type="0" data-index="2" data-ns-org-contentsize="760"> <div class="template-content" style="padding-top: 0px; width: 100%; "> <div class="area is-top" data-index="0" style="width: 100%; left: 0%; padding: 0.4082%; position: relative; " data-type="default"> <div class="area-content"> <p style="text-align: center; "><em>Foto: <a href="https://nouw.com/amandaparkkinen/profile">@amandaparkkinen</a> </em></p> </div> </div> </div> </div> <div class="template has-area-type" data-type="0" data-index="0" data-ns-org-contentsize="760"> <div class="template-content" style="padding-top: 0px; width: 100%; "> <div class="area is-top" data-index="0" style="width: 100%; left: 0%; padding: 2.551%; position: relative; " data-type="default"> <div class="area-content"> <p style="text-align: justify; ">Jag känner ju alltid mycket, väldigt mycket. Jag kan vara den lyckligaste tjejen på jorden ena dagen och känna ruset i hela min kropp. Skratta tills jag gråter. Romantisera. Drömma stort och känna ett enormt hopp. Men sedan kan det hända något litet. Jag kan vakna på fel sida eller prestera dåligt på ett möte. Och sedan mår jag dåligt och grottar ner mig i hemskheter för att maximera det. Det låter ju destruktivt men jag lever för det där, topparna och dalarna. Det gör mig inspirerad till att skriva och till att leva ett spännande liv. </p> <p style="text-align: justify; ">Bara det att, nu, i denna period, är det inte så. För nu är allt bara okej. Allt är balanserat. Jag blir uttråkad. Kan det hända något snart, som rubbar min värld? När jag känner mig balanserad vill jag skapa spänning - men jag har lovat mig själv att låta det vara såhär ett tag. Helt okej. </p> <p style="text-align: justify; ">Många strävar efter att må såhär. Men för mig är det främmande. Det är tråkigt. Jag flyttade till Stockholm för att jag vantrivdes i Göteborg och nu känner jag den enorma tryggheten här också. Ska man aldrig bli nöjd liksom? Bara vara okej med att vara okej. </p> <p style="text-align: justify; ">Jag vet att jag under hela denna höst har byggt upp en hårdare fasad. Jag är svårare att komma nära. Jag är alldeles för rädd för att bli sårad. Rädd för att släppa in. Och det har väl lett mig till detta. Att jag är trygg i mig själv. För jag vet att inget kommer åt mig. Ingenting skulle längre få göra mig ledsen. Allt blir ju så mycket lättare då.</p> <p style="text-align: justify; ">Men om man skapar den där fasaden, då tillåter man heller inte lycka att komma in. <br />Och det är hemskt. Men nu får det vara såhär ett tag. Okej.<br />Bara helt okej.</p> <p style="text-align: justify; "></p> <p style="text-align: justify; "></p> </div> </div> </div> </div>
