Ta mig då. Ibland då gråten sitter i halsen och det verkligen gör ont. Hon vill inte bryta ihop i telefon för hon vill låta stark och oberörd, så det hålls inne. Och det gör ont. Tillslut orkar hon inte mer. Telefonen slängs in i väggen och huvudet trycks mot en kudde så att hon knappt får luft, gråten sitter så djupt inne och kommer ut krampaktigt. Hulkandes. Och sådär fortsätter det. Ibland gör kärlek bara jätte jätte ont. Det är så lätt att glömma kärlekens alla negativa sidor när det har varit så bra. Så länge. Men sedan kommer det mot en som en jävla käftsmäll. Och fan kan man inte göra något åt det. För han är ju allt man älskar. Ett gammalt utdrag ur min dagbok.
